Jag har, precis som många andra, befunnit mig i ett destruktivt förhållande. Jag stannade i det förhållandet i nästan 4 år om jag minns rätt, och som jag önskar nu att jag hade tagit mig ur det tidigare. Man kan dock inte förändra det som varit, bara lära sig av det. ☝ Dom två största lärdomarna jag har fått av det förhållandet är:
- Du är VÄRD något bättre! När jag var fast i det förhållandet stannade jag ett bra tag för att jag tänkte att jag inte kunde få bättre ändå, så varför lämna dom få bra stunder som fanns? Jag vet idag att jag är värdig riktig kärlek och någon som behandlar mig precis så som jag är värd, för jag är en bra människa!
- Det är skillnad på att kär en person och att vara kär i kärleken. Jag vet inte riktigt när jag slutade älska den killen, men det var nog ett bra tag innan det faktiskt tog slut på riktigt. Jag trodde däremot att jag var kär i honom, för det var ju faktiskt stunder då det var bra och mysigt, så klart, men det var dom där stunderna som jag mådde bra av, inte just honom. Närhet och kärlek mår man bra av, men det är viktigt att veta om det är rätt person man delar dessa stunder med.
Idag är jag i ett bra förhållande. Vi tjafsar ibland, vi har haft våra upp och ner och det har kommit stunder tidigare då båda har funderat över om detta verkligen är rätt. Nu vet vi båda vart vi står, vi vet vart vi har varandra och vi vet att det är rätt. Vi är väldigt olika som människor, och det tog tid att lära känna varandra på djupet, att acceptera varandras brister och att hjälpa varandra på rätt spår. Det har däremot inte varit destruktivt, som mitt förra förhållande. Det har bara varit ett normalt förhållande med sina upp och ner, och jag är så glad att vi tillslut faktiskt hittade varandra efter att ha famlat i mörkret. 💗
